Archive for the Category » Upplevelser «

Allsång på Skansen – Genrep

I tisdags fick jag uppleva det roligaste jag varit med om på länge. En väninna hade fixat 4 vip biljetter till genrepetionen inför Allsången på Skansen. Kl 16.40 släpptes vi in. Bänk 2, kunde det vara bättre. Med eller utan biljetter så var 15082 personer, där. Fullt bland ungdomarna som vanligt.

OBS Alla bilder kan klickas upp till större storlek!

Glatt köande!

Det var full fart på kameramän, ljudtekniker, producent och alla andra som är verksamma bakom scen.

Precis just här skulle Måns sitta, och publiken skulle vara absolut tysta under några sekunder, sen när Måns Z skulle skrika ”Nu åker vi, då skulle vi jubla”.

Här bjuds publiken på mumsmums så långt det räcker. Samtidigt varnas för ”kameraarmar” som finns på många ställen, det gör ont att få en sån i skallen säger producenter o ber alla med barn på axlarna ta det särskilt försiktigt. Det fotograferas i bänkraderna, en lite regnskur då och men vad gör det. Stämningen är på topp och alla är förväntansfulla.

Sånghäfte förstås, fanns att köpa för 100 spänn!
Nu började det hända saker, det häftigaste var nog ändå att ingen är ombytt i scenkläder, uppsminkade eller stylade. Nä, shorts, jeans, träningsbrallor o gympadojor. Totalt avslappnad stämning!
Först ut Lasse Stefanz o Christina Lindberg, inte mina favoriter precis, men när de rev av ”De sista ljuva åren” publiken skrålade med och det 80-åriga paret bakom oss höll varandra så hårt i handen, ja, va gör man, sjunger med förstås.

Helt plötsligt står Kalle Moareus där, borta bland ungdomarna. Här leder han allsången, notera att kameramannen är bara en 1/2 m ifrån Kalle.
 
 
Oj, nu blev de tre glada i spelmansglädjen!
(Kalle Moraeus, Linda Lampenius, Alexander Rybak)
Här brast det bara! YMCA, med hela Diggiloo gänget, alla fotoambitioner gick käpprätt åt skogen. Vilket drag!!! Ca 15000 bara stod upp o jublade, sjöng så det dånade under hela det underbara medlyt.
Vi ville inte resas oss p.ga. de äldre paret, då hade de inte fått se o njuta.

En mjuk, avslappnad Charlotte Perreli, fick efter denna energikick leda allsången, med sin vinnarlåt, ”Tusen och en natt”

 
”Sveriges hjältinna” detta år, människorättskämpen och superartisten Loreen!
Superfräsch, vacker som en dag och herre min tid ”drag under galoscherna”
Men allt som är roligt har sitt slut, det var dags att lämna vip-bänken för de riktiga vipparna som skulle vara med under direktsändningen. Matta av intryck och upplevelser sjöng vi med i Stockholm i mitt hjärta och staplade iväg mot utgången, ett glas vin o macka på ”Gubbhyllan” sen den gamla spårvagnen till Norrmalmstorg!
Vilken kväll!!! Antar att många sett programmet, då alla är ombytta och fina. Om ni inte tittat, gå in på SVT play, ni kommer inte att ångra er!

Stallarholmens musteri – Äppelkärlek

ÄPPLEN

Förutom att kantareller, såväl gula, svarta som trattisar, flugor, beter sig som galna och förökar sig ständigt, så kan jag lugnt konstatera att dettar är ett äppelår. Våra gamla mer än 100 – åriga äppelträd, bl.a Åkerö trädet står i full ”frukt” om det nu heter så. Det dunsar och smäller på marken till rådjurs, rävars, koltrastars och harungars stora glädje. En gång i världen togs allt till vara. Men hur ända in i ”jösse” namn kan en minifamilj käka äppelmos, paj och annat gjort på säkert minst 100 kg äpplen. Naturligtvis får alla ta, grannar, vänner och bekanta. Men är det äppelår så är det. Alla har lika mycket. Ett stort antal kilon är hemsläpade till Stockholm.

Detta år blev det av! Nu skulle banne mig en stor del av frukten tas till vara. Så iväg till Stallarholmens Musteri. Annonsen hade ju funnits under  flera år i såväl Stockholms tidningar som lokalpress. Måste väl  ändå provas. Så 27 kilo äpplen plockades ihop i Konsum- och ICA kassar.  2 kg ger 1 liter must.

En ”redig karl” tog emot, lastade ut kassarna från bilen och allt skulle vägas in på ett rullband.
Tyvärr så måste du ha minst 200 kg egna äpplen för att få must på just dem. Så alla vi småbrukare får dela systerligt och broderligt på det som bliva må av våra lämnade skördar. Äpplena pastöriseras och tappas sen på flaskor.
Flaskor diskas för ständig påfyllning. Tyvärr kan inte musteriet sälja äppelmust till övriga hugakunder. Ett villkor är bytet, dina äpplen blir till must som faktiskt håller för ett helt år. Helt utan tillsatser. Sen måste ju allt kylas
En otroligt intressant upplevelse blev det. Så skojigt att tala med ”musteriarna” som ägnat sig åt detta sedan 1968. Först i väldigt lite skala uppe på gården, men som senare utökades och blev till en särskild musterianläggning.En säsongsbetonat verksamhet och ett familjeföretag. Läckert var ju ändå att komma hem med 3 backar/20 fl 33 cl äppelmust som nu kan räcka i ca 1 år.  En back gick självklart till våra vänner som tar hand om det mesta här på torpet när den grå vardagen verkligen är grå därhemma i Stockholm. Överfull T-bana, snoriga människor, en satans trafik som halvt stressar ihjäl sig på väg till jobbet.
Visst praktiserar man återvinning. Så alla flaskor kan pantas. Måste bara avsluta det hela med den söta åsnan som stod i sin hage och bligade då vi tog en extra sväng till Mälsåkers slott. Tror nog att han/hon tänkte – envishet, slit och släp lönar sig – tänk bara på musteriet.

ÄLGAR – Om älgen kommer och när älgen kommer

En ganska grinig torsdag, blir inte riktigt klok på vädret. Ena stunden bara strålar solen och i den andra, vräker regnet ner. Varför grinig, jo, inser att min härliga vecka här på torpet snart är slut. Men OK, ”mat och potatis” måste dock inhandlas.

Och vad står där på fältet om inte en älg! Körde genast in till vägkanten och började treva efter min kamera. Fumlade och drumlade men lyckades byta objektiv och få tag i telet. Älgen bligade och tänkte nog knata över vägen.
Men den verkade något förvirrad, ville inte riktigt bestämma sig? Tror att jag störde med min närvaro, men den ville inte ge sig av. Satte på varningsblinkersen på bilen så att bakomvarande bilar kunde sakta ner farten. Drog ner vindrutan och pekade mot fältet, samtidigt som kameraobjektivet stack ut förståss. Läskigast var när bilarna från andra hållet kom i ”full fart” och kunde inte observera tjusningen och faran. Den stack iväg bakom en lite ”holme” på fältet jag fortsatte att köra i krypfart. Den kom snart ut på andra sidan och igen med rikting mot vägen.

Det tog lång tid innan den bestämde sig, sprang hit och dit, men klokt nog så drog den inåt istället för ut mot vägen. Naturligtvis passade regnskuren att komma just då, så att fotoljuset försämrades betydligt.

Nåväl, det här fick mig osökt att tänka på det tillfället då älgen verkligen kom! Inte ens vår framlidna konung Gustaf den V hade kunnat missat objektet. Ca 15 m från vår veranda här på torpet stod plötsligt en älg och käkade körsbär. Till saken hör, att just då hade vi gäster som bodde i sin husvagn på södersidan. Runt omkring fanns, 2 schäferhundar, en tvååring och 5 vuxna. Reptilhjärnan slog till, fick in den egna jycken, lyckades få upp söderfönsret, väsa till gästerna, ta hunden, in med ungen, var stilla! Hämtade min kamera, då en icke digital kompaktkamera, varför bilderna är pappersframkallade och sedermera scannade. Älgen lät sig icke bero!

Så igen varför är jag grinig egentligen? Snart börjar älgjakten, inget för mig! Rådjursjakt pågår ju redan, mitt hjärta smälte därför när jag tittade ut genom mitt köksfönster och vad stod där, jo Bambi och blängde på mig med sina vackra ögon.

Nu har jag en fråga till er som eventuellt läser detta inlägg – vad är detta ? Fotsvamp, tvättsvamp eller en korall mitt i skogen?

Visst är naturen helt förunderlig – eller?

MIDSOMMAR – 2011

LINNEA FIRAR MIDSOMMARHELG

En riktig fin, trevligt fortsättning på sommaren vill jag önska er alla!

Inne eller ute? Den ständiga frågan som gäller midsommarafton. Ska jag möjligtvis få använda min fina inköpta sommarklänning – eller blir det den vanligaste ”stassen” jeans och tröja”? Det såg inte lovande ut när vi traskade fram och tillbaka till Bergsstugan kvällen innan för att ”natta” hönsen. För precis som i påskas var vi hönsvakter. Våra f.d. grannar och vänner hade dragit iväg med sin husvagn, barn och barnbarn. De små liven (hönsen alltså) måste in om kvällen i sin ”temporära” husvagn och luckan måste stängas. Påpekas bör att de har t.o.m. nytvättade och strukna gardiner.Detta måste betraktas som ett allvarligt uppdrag, till oss 08:or.

Men vi lämnade Stockholm redan sent på onsdagskvällen så vi säkert kunde hinna med att fixa vår traditionella midsommarafton som alltid firas med 8 – 10 goda vänner på Siggestorp!

En knippa blå-klint 59:- i blomster-affären! Kan ni föreställa er att vi här har en dikesren på en vildåker där de bara växer ”hej vilt” som ogräs. Inköpen hann bli klara, citronsillen inlagd, strömmingslådan med kaviar, färskost, pepparrot och  dill färdigställdes i ugnen. Majtesillen inköpt, m.m. Molnen hopade sig och rätt som det var kom solen!
En halvtimme innan gäster kom togs beslutet – Inne i det rymliga bondköket – sen ute med kaffet och tårtan.

Alla nöjda med beslutet: Peter kom med sin Västerbottenpaj, Monica hans hustru med Estsändsk likör.  Värmlands Karin med Jansson, vår andra Karin med tårta, Lasse och Eva med lax, extra snaps och pilsner.

Smarta servetter inköptes på designtorget i Stockholm, efter som 6 av oss hållt ihop i 10 – 12 år så tyckte vi nog att det kunde vara kul med lite nya för oss okända snapsvisor. Allas favorit även nykteristen och bilkörarens lilla visa blev:
Jag är en liten undulat
(Med en enkel tulipan)
Jag är en liten undulat
som får så dåligt om mat
för dom jag bor hos
för dom jag bor hos
dom är så snåla.
Dom ger mig fisk varenda dag,
men de vill jag inte ha.
Jag vill ha brännvin,
jag vill ha brännvin
och gorgonzola!

Denna sång sjöngs, skrålades ut med glädje! Absolut roligast var när vi sjöng den kanon! Vi skrattade så vi nästan grät – hundarna flydde ut i trädgården. Det vore nåt får You T! Dags för kvällens höjdpunkt!

 

Tårtan! Med allt möjligt, grädde, smör, vit choklad, mosse, jordgubbar osv! Denna förtärdes ute, men se då kom regnet och vi fick rädda pappersduken som alla våra vänner haft till uppdrag att klottra på! Nu för tiden är vi inte så sena, hela församlingen är 60 + så vid 10 tiden var det dags att bryta upp. För vår del skulle ju hönsen ha sitt – så det blev till att knalla iväg till Bergsstugan ! Fördelen med att vara värdpar är att man ofta får  presenter. En flaska gott vitt vin, café lattemuggar, fina bomullsservetter och  från min helt underbara galna väninna, Monica vita tulpaner med lampor – Sanslöst!

Midsommarafton övergår till midsommardag, så är det alltid! Egentligen, ska vi då uppmärksamma Johannes Döparens födelse, den kraken vars huvud serverades konung Herodes på ett silverfat! Hu, vet att flera har ”huvudet under armen” denna dag – men det är väl ändå att föredra! Men ändå sparrisen måste ju fram så det fick det bli en liten lunch med en omelette på nyvärpta ägg, nykokt färsk vit sparris stuvade med grädde och portvin. Självklart ingick också några prinskorvar, närproducerade från en av Sörmlands stoltheter, Mälarchark.

Bad Behavior has blocked 323 access attempts in the last 7 days.