En promenad på Söders höjder – Stockholm

Det börjar bli dags för att göra ett annat inlägg, än bara jobba på alla veckans olika fotomöjligheter. Så jag väljer att visa lite från vad som kunde upplevas under en söndagspromenad på Fjällgatan i Stockholm.

Man kan ta bussen upp från Slussen eller knata upp för Katarinabacken. När  du svänger av till till vänster och uppför några trappor så passerar du Carl Antons ateljé, ”Stadsgårdshissen”, just precis då vi gick förbi kom en Finlandsbåt. Tegelbyggnaden är Fotografiska Muséet.

Uppe på Fjällgatan finns mycket att titta på. Här levde o skrev Per Anders Fogelström sina romaner om Stockholm. Den mest kända seriern är ”Mina drömmars stad”. Utsikten är gigantisk, själv har jag vad man i populärspråk kallar för ”höjdskräck,” så! Håller mig på gatan o dess sevärdheter.

Många boende på denna gata är konstnärer eller författare. Detta ljuvliga fönster hittade jag då kamerablicken vändes uppåt istället för utåt.

För dessa trappor, ”Sista styvendes trappor” fick de arma satarna knata på väg till galgbacken o sin egen avrättning!

Ersta sjukhus ligger här eller Ersta diakonianstalt. Här bakas oblater, här ges utbildning, jobbas med familjer som har det svårt, hospis för livets slutskede och mycket mer. Ersta diakoni, ligger nog på topp i min lista om etiskt omvårdnad och omsorg. Med åren har min respekt för diakoni och vad kyrkan faktiskt gör. Mycket av det som socialtjänsten inte mäktar med eller kan utföra p.g.a. olika politiska ideologier och styrsystem.

En turistbuss har precis anlänt, tror att det är Koreaner, alla rusar ut röker och röker, kastar alla fimpar rakt ut i gatan, något vi svenskar kanske inte är så vana med idag. De tittar pekar, fotar o skrattar.

Mest facinerade är de av Finlandsbåten Cinderella som liksom vänder på en ”5-öring”

OK, lite över kanten måste jag väl ändå titta, men med frusna fingrar o skräckslagen så får bilden bli som den blir.
Men sorgens fåglar bygger alltid sina bo, något har hänt, något har gjort sig illa, någon minns någon med kärlek. Så en del av det vackra är också en del av det svarta.

Så, jag vägrar fortfarande gå mer än en halvmeter nära räcket.Vandrar hemåt med minst ett dussin flera bilder som får komma till sin rätt vid andra tillfällen.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
4 Responses
  1. Linnéa says:

    Men snälla Juanna – det finns båt- och husvagnstoaletter. Så det fixar sig. Även Carl Anton måste nog gå på ”muggen” ibland.

  2. juanna says:

    Känner mig hemma i dina bilder – känner igen det mesta.
    Har stått vid Carl Antons Ateljé och tänkt – skulle inte ha något emot att bo där.. svårt med dass, men man kan ju ha ett hål i golvet.
    Härliga bilder som du presenterat.
    Ingen Molly idag?!

  3. Anonymous says:

    Ja du I-b, bilder kan du verkligen ta, och som vanligt förmedlar du en sorgsen men vacker stämning. När det gäller ”höjdskräck” är jag precis lika fånig som du. Ett verkligt handikapp. ”Sista styverns” trappor slapp faktiskt de dödsdömda att bestiga på sin sista färd mot himmelriket. Däremot låg där en krog som hette sista styvern. Minns att hela söder förr måste tas till via bryggor och trappor med vissa få undantag. Det är faktiskt med stor glädje jag följer dina fotoreportage. Du är verkligen begåvad! Inget smör, sant! När jag köpt ett nytt USB-minne ska jag ytterligare spara dina bilder.

    Keep on…

    Janne K

  4. Så trevligt att få följa med på din promenad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*

Bad Behavior has blocked 128 access attempts in the last 7 days.