Archive for » februari, 2012 «

Fototriss del 168: Melodifestivaltävling

Veckans tema SCHLAGER, GLITTER & GLAMOUR, inte helt lättfunnet så här till vardags.

Schlager, i fredags var jag på konsert i Eskilstuna, Lill Lindfors och Claes Cronas trio. En riktigt stänkare. Lill kan man väl säga är en väl beprövad, schlager-, jazz-, musikal- och en lysande artist.
Claes Cronas, trio förstärkt av ”gudabenådade” musiker, Hector Bingert, saxofon, flöjt, Mats Norrefalk, gitarr, m.fl. När de rev av ”Samarkand”, Me and Bobby Mc Gee, en latinamerikansk vals, så lyfte taket på konserthallen. Sen kom ju några gamla schlagers förståss, ”En man i byrån” osv.
Glitter,  ja vad är glitter, här i mitt inlägg får glitter representeras av Hector Bingerts vackra instrument.

Glamor, nu kommer vi till glamor, där går jag bet! Har inte en enda bild på något särskilt glamoröst. Så jag tänkte på Gyllene Salen i Stockholm Stadshus. Där har många galmorösa fester gått av stapeln. Därför väljer att visa ett stycke guldmosaik, från den berömda glaskonstnären Orsonis, Venedig.

Mosaiken görs av glas, guldet ligger laminerat mellan glasskikten och är 24 karats bladguld. Detta lilla stycke fann jag hos en konstnär och skulptör vid ett besök på öppen ateljévisning. Extakt samma som Gyllene Salens väggar är gjorda av i vårt vackra Stadshus.

 

Category: Fototriss  Tags:  22 Comments

Sinneskattens fredagstema – Dropp

Ja, vad kallar vi det för här i Stockholm, tror att det är så enkelt som takdropp eller dagsmeja. Själv kallar jag det för ”nu kommer livet i stuprännorna” det kan bli is eller dropp. Men ett tecken på att det händer något som kanske, kanske blir till en ny årstid.

Lägg märke till ”tidens tand” som var vår tär något på husets fasad och murputs. Jo, jag har jagat stuprännor hela veckan nyfiken på vad som sker i dessa små oupptäckta katedraler.

En röd och en blå! Får stå ut med att folk sneglar lite, eller tittar lite konstigt på en kvinna utrustad med kamera och en tämligen trevlig jycke i koppel, klängades längs med husväggarna.

Men tack och lov för att jag bor i ett område som är väldigt tolerant mot det som kan te sig lite annorlunda.

Gillar känslan av att våren är på väg!

Tycker om att våren närmar sig. Ett tecken på det är när livet i stuprännorna börjar flöda!

En promenad på Söders höjder – Stockholm

Det börjar bli dags för att göra ett annat inlägg, än bara jobba på alla veckans olika fotomöjligheter. Så jag väljer att visa lite från vad som kunde upplevas under en söndagspromenad på Fjällgatan i Stockholm.

Man kan ta bussen upp från Slussen eller knata upp för Katarinabacken. När  du svänger av till till vänster och uppför några trappor så passerar du Carl Antons ateljé, ”Stadsgårdshissen”, just precis då vi gick förbi kom en Finlandsbåt. Tegelbyggnaden är Fotografiska Muséet.

Uppe på Fjällgatan finns mycket att titta på. Här levde o skrev Per Anders Fogelström sina romaner om Stockholm. Den mest kända seriern är ”Mina drömmars stad”. Utsikten är gigantisk, själv har jag vad man i populärspråk kallar för ”höjdskräck,” så! Håller mig på gatan o dess sevärdheter.

Många boende på denna gata är konstnärer eller författare. Detta ljuvliga fönster hittade jag då kamerablicken vändes uppåt istället för utåt.

För dessa trappor, ”Sista styvendes trappor” fick de arma satarna knata på väg till galgbacken o sin egen avrättning!

Ersta sjukhus ligger här eller Ersta diakonianstalt. Här bakas oblater, här ges utbildning, jobbas med familjer som har det svårt, hospis för livets slutskede och mycket mer. Ersta diakoni, ligger nog på topp i min lista om etiskt omvårdnad och omsorg. Med åren har min respekt för diakoni och vad kyrkan faktiskt gör. Mycket av det som socialtjänsten inte mäktar med eller kan utföra p.g.a. olika politiska ideologier och styrsystem.

En turistbuss har precis anlänt, tror att det är Koreaner, alla rusar ut röker och röker, kastar alla fimpar rakt ut i gatan, något vi svenskar kanske inte är så vana med idag. De tittar pekar, fotar o skrattar.

Mest facinerade är de av Finlandsbåten Cinderella som liksom vänder på en ”5-öring”

OK, lite över kanten måste jag väl ändå titta, men med frusna fingrar o skräckslagen så får bilden bli som den blir.
Men sorgens fåglar bygger alltid sina bo, något har hänt, något har gjort sig illa, någon minns någon med kärlek. Så en del av det vackra är också en del av det svarta.

Så, jag vägrar fortfarande gå mer än en halvmeter nära räcket.Vandrar hemåt med minst ett dussin flera bilder som får komma till sin rätt vid andra tillfällen.

Bad Behavior has blocked 356 access attempts in the last 7 days.