Hälsingland del 1 – En del av mig själv

Vad är det mest ”Hälsingska” man kan tänka sig – eller vad jag tänker och ser framför mig när det gäller symboler.

Linblomman, linfälten eller det torkade linet som finns att tillgå som prydnad i hemmet.

 
 Surströmming – min stora fasa! Vägrar närvara när man så att säga äter ”sura”. Hu, därför togs bilderna i konsum! Notera att de är oöppnade. Hälsningebocken en symbol som ofta sitter på husfasaderna gjorda av smidesjärn. Mina små bockar står på skänken i hallen.
Farmor och Farfar förstås och alla de nio barnen. Min far var ett av dem.
Per- Albin och Hanna var födda 1880 resp. 1887
Far min skulle ha  varit 92 år idag om han funnits kvar i livet.
I det här lilla torpet bodde hela familjen. Det fanns kvar i Stugsund ända fram till början av 1960 talet. Jag har tydliga minnen av att det fanns ett sommarrum i en uthuslänga, där bodde jag och mina föräldrar då vi hälsade på. Det som finns kvar idag är denna lilla amatörmålade tavla gjord av en för mig okänd släkting. Men den får leva kvar och dekorera min hall hemma i Stockholm.

Själv är jag född i Stockholm, bor i Stockholm och en riktig ”söderböna”. Men i somras gjorde jag resan efter som jag inte varit ”uppe” på ca 10 – 15 år.

Hälsingland är också havet – den steniga Jungfrukusten och älven, Ljusnan som har sitt utlopp nära Vallvik och min kära kusinfamilj som står mig nära.

Vallvik var/är en bruksort där man trodde på framtiden. Jättemassafabriken Rottneros f.d. NCB, ligger här och gav ortens befolkning arbete. Här byggdes de första ”radhusen” i Sverige, ritade av Torben Gryt och det första ”snabbköpet” fanns här. Skolan byggdes som en kopia av Sofiero. I dag fungerar husen som sommarbostäder till Stockholmare och Uppsalabor, skolan är såld och allt fler egnahemsvillor säljs ut till hugade stadsbor eller nordeuropéer.

Ett museum är inhyst i radhuslängan samt att konstnären och mångsysslaren, Benny Hagström som driver och vårdar muséet bor här. Han är född i Vallvik och skolkamrat med min kusin.

Några kilometer bort rinner den mäktiga Ljusnan ut i havet.

Här finns världens mest havsnära kraftstation. Ibland ligger Ljusnan torrlagt, en fara för flugfiskare och andra som befinner sig vid älvkanten före kraftstation som kan släppa på vattnet utan förvarning.
 
Färden går vidare, de små dagsturerna skiftar hela tiden mellan land och hav. Skogarna är för ”söderbönan” djupa och mystiska, där finns björn, varg, älg och lo. Hu! Massor av svamp förståss och lingon.
Vill avsluta del 1 – Hälsingland – ”En del av mig själv” med ett minne av farmor.
Farmor skickade alltid små paket med ”farmorskakor” någon liten present till mig och brev. En gång skrev hon ”Idag har jag åkt kurir över täkten”. Mamma fattade noll. Vad hade farmor Hanna gjort – självklart – hon hade åkt spark över fältet! Sparkarna är sommarparkerade  i villaträdgården i Vallvik.
Det är dags att ge sig in till metropolen – Söderhamn, kolla en Hälsingegård och en mindre sträcka till efter kusten.
Men det får komma i Del 2.
(OBS: Alla bilder kan förstoras genom att klicka på bilden)

Category: Resor
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
9 Responses
  1. Karina says:

    Min farmor och farfar, Agnes och Herbert Hedberg, bodde i Vallvik fram till sin död på 1970-talet. Min pappa är uppvuxen på Hedbergsholmen och jag tillbringade mina somrar där mellan 1956-70. Jag promenerar också i Vinterviken.
    Hälsar Karina Cottin (f.d. Hedberg)

  2. Linnea says:

    Tack, det är så roligt att ni gillar. Ska jobba på fortsättningen nu. Ser det som ett litet ”mini” fotoreportage!

  3. Roligt och intressant att läsa och vilka bilder du visar.
    Snällt att du delar med dig. 🙂

  4. Vad roligt och få läsa om ditt Hälsingland och se dina fina bilder.
    Älskar att läsa om sevärdheter och historia, speciellt när den är så personlig.

    Dina kommentarer kommer fram men dock som anonym/Lena B

  5. Anonymous says:

    Din blogg är ju bara för härlig! Otroligt fin personlig text och fantastiska bilder. Själv har jag ju all släkt söder om slussen, långt nere i skåne, men min första svåger var från Ljusdal. På en fest skulle han imponera på oss söderbor, satte den orensade surströmmingen i munnen och i ett drag mellan tänderna så visade han stolt upp den rensade fisken. Jo han spydde sedan som en kalv, vilket imponerade mindre. DÅ, i mitten på 60-talet, smakade jag min första bit surströmming efter stort intag av starka drycker och fann den salt, illaluktande och ointressant. Men jag provade.

    Janne K

  6. Evashusotorp says:

    HEJ IGEN!
    Kommer precis från mamma Sonja dit jag hade datorn med så hon skulle få läsa och titta på bilderna från ditt och vårt Hälsingland.
    Hon sa att bilden på Pär , Hanna och alla barnen var tagen då hon hade mig i magen för hon hade mammaklänning på sig, så det är alltså 56 år sedan fotot togs, kul.
    Kram
    från Sonja o Eva

  7. Anonymous says:

    Ett annat Hälsingland än jag föreställt mig. Tänk om jag varit med på den resan!?

  8. Evashusotorp says:

    Va trevligt nu känner JAG mig verkligen hemma.
    KRAM

  9. juanna says:

    Vackra bilder som du publicerat.
    Nöje att läsa.
    Det lockar till resor med bestämt mål: landskapet Hälsingland.

    Ha det gott!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*

Bad Behavior has blocked 517 access attempts in the last 7 days.