Fototriss del 145: Solitär

Fototrissen denna gång – Solitär – OK. Fick mig att bläddra lite í de bilder som togs under min semestervecka i Hälsingland och dess vackra steniga kust. Mina kusiner bor i Vallvik och min far var född och växte upp i Ljusne.

Denna mäktiga sten i ensamt majestät står som en riktig solid solitär i havsviken nere vid Vallviks strand.
En ensam skarv, luftar och lyfter då och då sina vingar. Tycks trivas på sin sten vid Axmar brygga.
En gammal eka som aldrig fick komma i sjön – undrar om den fått vara ensam under fler säsonger.
Category: Fototriss  Tags:
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
11 Responses
  1. tantmarit.se says:

    Visst är det något alldeles speciellt med vatten, ljuset, ljudet, lukten… Vatten slutar ALDRIG att facinera mig, och samma sak med allt som finns i vattnets närhet, som ekan tex. Helt klart min favoritbild!
    Kram.

  2. Nett says:

    Visst är det så ang bantning, jag är ett levande bevis för det. För varje gång jag bantade så gick jag bara upp mer.

  3. Jah Hollis says:

    Det var fina bilder på det solitära temat.

  4. juanna says:

    ”Till havs” kommer jag att tänka på…
    Borde vara inlagd som musik när man öppnar din blogg.
    Rofyllda bilder.

  5. nära havet vill jag bo (Lundell) Jag instämmer helt. Alla dina bilder berör havet. Bra fångat!

  6. Jättefin triss, sköna färger i bilderna. Fint fotat. 🙂

  7. ormbunke says:

    Bilden på ekan blir min favorit. Ha de gott. Anita

  8. Nett says:

    Vilken fin triss, gillar båten 🙂

  9. Det var en fin triss från Hälsingland. 🙂
    Den där skarven hoppas jag förblir en solitär. Man ser hur skitiga stenarna är. 😉
    Ekan behöver fräschas upp, det syns också.
    Inser att din triss hänger ihop, snyggt.
    Tack för din kommentar.

  10. Jättefin triss!
    Visst är de för härliga ungarna, inte rädda för lite kyla 😛

  11. Pysselfarmor says:

    Det är en viss känsla att gå i föregående generationers spår och tänka på att även de har vandrat där många gånger och tittat på ”samma saker” – åtminstone oftast vad gäller naturen, för den ändras ju inte lika ofta som byggnaderna runtomkring i varje fall. Den mäktiga stenen är det nog många som stannat upp och tittat på. Med vemod ser man hur en del ”saker” glöms bort, hinns inte med eller kanske helt enkelt att intresse inte finns. Den ensamma träbåten skulle jag gärna ta hand om.

    Ihopkopplingen dina bilder och din text är galant…från lyckan av att kunna gå där och minnas/tänka till att tänka även på att det materiella försvinner bort, men naturen/minnen består. Så i varje fall tolkar/känner jag för dina fina bilder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*

Bad Behavior has blocked 166 access attempts in the last 7 days.