Detta blir mitt 3:e inlägg med bilder från Norra Öland, tror aldrig jag blir klar med allt som jag så gärna vill dela med mig av. Denna gång går färden först till Jordhamn, med sin säregna och mycket karga natur.
Det här är den enda bevarade vinddrivna Skurkvarnen av de ca 50 som fanns på Öland i början av 1900-talet. Denna är ifrån 1850, uppfanns av ölänningen Olof Pettersson. Skur/slipkvarnen användes för att skura och slipa kalksten som huggits ut ur berget. Den Öländska kalkstenen har varit en viktig handelsvara för Sverige sedan medeltiden. Den äldsta metoden var att slipa/skura stenarna med hjälp av oxar eller hästar. Männen högg och kvinnorna bevakade djuren.
Det som fanns kvar blev svårt att fånga på bild, därför visar jag en teckning av Nils Löfgren från 1810.
Sen när jag kollade runt lite på stranden så fann jag denna fantastiskt vackra färgglada eka som en total kontrast till allt det grå och steniga.
Dags att besöka Sandvik, en marin idyll. Hav, vind och sol möts. En gång ett gammalt fiskeläger. Turistsäsongen hade ju inte kommit igång på riktigt så här var ”gudagott att vara”.
Den trivsamma, kombinerade fiskaffären och restaurangen som serverade och sålde färsk fisk till mycket humana priser hade sin alldeles egna tama gråtrut. Han eller hon,” hen” kanske satt där lugnt och stilla o kollade läget.
Nyfångad rödspätta med gott mos och god sås. Rövarportion, så allt slank inte ner, men glad blev gråtruten som artigt väntade tills brickan blev flyttad sitt ställ. Om det ska jag berätta senare.
Åter mot Haget längs med kustvägen, en sån vacker dag det blev. Bara till att njuta av ljuset och den skarpa horisontlinjen långt där borta!
Lämna ett svar