Söndagen den 13 maj, namnsdag Linnéa, firades med en vandring i den gigantiska tunnel som grävs för Citybanans framkomst här i Stockholm. En 6 km lång tunnel under jord o vatten ska ge 2 nya spår för pendeltågstrafiken. Citybanan grävs o byggs ”miljövänligt”. Tunneln kunde beskådas från olika håll, Kungholmen eller Söder Mälarstrand. Vi valde Söder Mälarstrand. Tror ”banne” mig att Stockholmarna hade gått ”man ur huse”.
(OBS alla bilder kan klickas upp något)
Köerna ringlade efter Söder Mälarstrand, projektet kändes något omöjligt. Men skam den som ger sig, ca 3 timmar, pust! Stämningen var trevlig och alla höll ihop med sina ”kökompisar” Kaffe, bullar, läsk, vatten och bananer serverades. Barnen fick ballonger och hölls vid gott mod. Efter en timme så kändes det som att det var dags att ge upp – men OK, har man stått i en timme så är det ju inte bara till att avbryta.
Knallröda hjälmar och neongula västar! Ganska ballt tyckte jag. Kände mig rätt häftig, som en riktig ”hegirl” och lät mig imponeras av alla dessa informerande tunnelhjältar till karlar med blå hjälmar och de obligatoriska hörlurarna/hörselskydden.
Tror att få kvinnor arbetade i tunnelbygget men nu fanns de med i samma uniform som goda informatörer, väl insatta i bygget. Hade turen att få sällskap med en som såg att jag ville fotografera och var både nyfiken och frågvis. Till vardags arbetade hon administrativt, men var då och då ner i tunnlarna.
”Lyssna – Hör upp – Kom närmre”
Entreprenaden är bl.a. tysk Zublin Scandinavia AB och i tyskland finns alltid ett tunnelhelgon, så självklart har Citytunneln sitt. S:t Barbara. Snyggt tyckte jag och kände mig andäktig innan jag traskade ner i djupet.
Lite lera får man väl räkna med men gympadojor går ju ändå att tvätta. Armeringsjärn – jo massor av armeringsjärn. Allt måste ju förstärkas så att husen står kvar ovan jord och att Maria Kyrka inte drösar ner i underjorden.
15 m under Mälaren och ca 40 m under jord. Ljuset kommer ifrån den uppgång som finns till byggpontonen som ligger ute i vattnet alldeles utanför Stockholms Stadshus. Bredvid kan vi skåda en betongvägg som ska stå emot vatten o andra påfrestningar. Allt är stort väldigt stort och mäktigt. Imponerande hur de kan spränga så exakt och måtta in varenda centimeter. Min ”värdinna” var djupt imponerad av all precision och skicklighet som genomsyrade detta bygge.
Barnen ställde spännande frågor samtidigt som de höll hårt i sina ballonger.
Kunde inte låta bli att busa till en liten maskin/mojäng av nåt slag. Tycket den såg lite trist o ”emlig” ut bland alla ”montstermaskiner”. Men så här blev den ju riktigt rar tyckte jag.
Dags att kliva ut i det bländande dagsljuset igen. Lämna tillbaka sina ”lånta fjädrar” och återgå till livet här ovan jord.
Vad gör man i en 3 timmars i lång kö? Jo, det ska jag berätta i nästa inlägg, omg 2 för jag lovar det fanns massor att se och begrunda!
Läkar: www.citybanan.se samt www.sl.se
Lämna ett svar