Nej, Stortorget var inte mycket att glädja sig åt. Så jag snackade med en duva som värmde sig vid elden innan jag gick vidare.
Tänkte, tar en runda i gränderna via Prästgatan som går parallellt med Västerlånggatan och vad hittar jag där – trot eller ej en tomte!
Så glad, så glad som ett litet barn på skattjakt. Nu ville ögonen öppna sig igen och vad hittade jag då?
Jo, den vackraste bilden av dem alla – allt i nedtonat grått och den underbara dörrkransen som bara lös där i gråheten. Nu har jag hittat julen tänkte jag och knatade raskt upp till Storkyrkan där jag visste att den väl kända julkrubban finns att beskåda.
Barnen sitter som små ”tända ljus” och lyssnar andaktsfullt på sin lärare.
De tre vise männen, Josef och Maria, barnen går runt kommenterar och frågar. En liten kille frågar om Maria och Josef finns i koranen också? Läraren ser lite vilse ut! Jag nickar stillsamt, visst finns de där men har annan betydelse. ”Ja” säger läraren och den lille killen blir nöjd.
”Vart ska du gå min lilla flicka – Jo, jag ska gå och hämta dricka———————”
Lämnar Storkyrkan med en varm känsla i magen samtidigt som den knorrar av hunger, har ju glömt äta lunch igen som vanligt. Men barnen, dess vetgirighet och den frid som fanns där trots alla besökare gör nog att jag tycker att jag äntligen hittade ”julen”.
Dags att dra hemåt, till väntade jycke och något att äta. Men tar genvägen genom passagen som går mellan Västerlånggatan och ner till Mälartorget och T-banan.
Nu får jakten på julen avslutas precis som den började. Det blåser snålt och jag fryser även om fötterna trots att det inte är minusgrader, nä mer vad jag brukar kalla ”tjyvkallt” fuktigt och eländigt.
Därför blir min sista bild svartvit – kvinna eller man på väg mot samma mål som jag själv, den inte allt för upphetsande T-banan mot Aspudden!
GOD JUL OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA DÄR UTE!
Lämna ett svar