”Ludenben var alltid arg- alltid hungrig som en varg” Nåja, särskilt arg är hon inte, kanske rätt uppkäftig. När det gäller maten så är hon ganska kräsen, leverpastej – Nej tack! Men en liten prinskorv och en köttbulle då och då slinker lätt ner. Men några favörer ska väl ändå en ”Grand old lady” , 13- åring få ånjuta.
Oj, oj sa Aino, men det har ju varit en riktigt lång och kall vinter. Visst är det så, Mollan har ju hunnit bli riktig ”luden” nej så säger man inte om hundar. Snarare, lurviga eller ”lurkna”. Aino har en ängels tålamod och är alla hundars vän, även katters, rådjurs och banne mig alla djur i vår herres hage. Bortsett från fästingar förståss. Hon klippte och klippte…..!
2, 5 timmar höll hon på, jycken bara krympte och krympte. Tänka sig, med tanke på allt hår så kan man undra om, vi hade haft två hundar med oss när vi kom – Men vips så åtestod ursprunget – d.v.s Mollan!
Snart så smäller jag av sa Molly. Nu vill jag åka hem! Kolla noga, fin blir jag nog, men herregud, nån måtta får det väl ändå vara, snart ska hon väl ge sig på klorna också! Så istället för att fota matte, ta mig härifrån. Kolla själv – hur tokig ska man se ut innan ni ger er????
Detta lilla drama utspelas 2 gånger per år, men när allt är över så blir jycken som ny. Pigg, glad och hoppar och leker. Njuter av att ha blivit av med all den där pälsen, smärt och smal, lätt som en plätt. JA NU ÄR DET VÅR SA MOLLAN innan hon slängde sig i ”bingen” och sov i ca 2 timmar!
Lämna ett svar