Archive for » januari, 2012 «

Sinneskatten -Tema fredag – Årstider

Vinter

2010 års vinter blev kall och vit, vilket förstärkte skönheten på denna staty vid Drottningholms Slott.

Vår
Efter många om och kanske som kom äntligen våren. Men vi fick vänta länge.
Sommar
Grönskan vid havet i Landskrona som speglar sig i den lilla kanalen får illustrera den efterlängtade sommaren.
Höst

Rött är höstens färg, bladverket i denna ”häckväxt” okunnig om namnet blir min höstbild.

Eskilstuna – Vinterpromenad – Gamla Staden

Eskilstuna, min andra ”hemstad” kallas också ”Den stolta fristaden”. Jag har alltid undrat varför?
När du åker E 20 och närmar dig staden kan du se skyltarna, med ovanstående slogan.

Själv har jag alltid tänkt den som ”smedjornas” stad. Men det hör ihop. 1654 erbjöd kung Carl X Gustav livländaren Reinhold Rademacher mycket generösa villkor för att komma till Sverige och driva en manufakturanläggning. Detta innebar att R. Rademacher fick tullfrihet för exporter och tillverkning av knivar, saxar, synålar och filar. Smedjorna som byggdes upp ansågs vara landets främsta leverantörer av finsmide. 1771 grundades så Sveriges första fristad, där småföretagare som ägnade sig åt järn- stål- eller metallförändring fritt fick etablera sig och sin verksamhet fria från skråtvång och tullavgifter. Många valloner etablerade sig här och utvecklade såväl kunnande som kvalititet.

Förutom Rademacher Smedjorna finns en del av den gamla stadskärnan finns kvar. Husen jämte Eskilstuna ån t.ex. Under en fotopromenad behöver du aldrig komma hem tomhänt. Som denna spegelblanka julafton t.ex.
Huvudgatan i den gamla staden heter Köpmannagatn och från den tar du dig ner mot ån via små gränder. Tyvärr finns här numer mest små presentaffärer. Förr fanns gallerier, bagarbod, en liten möbelaffär och mer hantverk.
Fru Johanna Jeanette Zetterberg (1782 – 1867) var rik, mycket rik! Efter makens död, sålde hon smidesförtetaget som tillverkade bl.a sablar till Svenska armen och blev oerhört förmögen. Eftersom hon själv inte hade några barn så brydde hon sig mycket om barnen i Eskilstuna. Hon blev en känd profil och idkade välgörenhet för barn och fattiga invånare. Efter sin död efterlämnade hon på den tiden en stor förmögenhet till Eskilstuna stad och dess invånare. Tack vare henne kunde Rådhusbron, Kloster Kyrka samt Lasarettet byggas. (Källa: ABM Eskilstuna, ”Några profiler ur Eskiltuna 350 år”, Björn Lindwall).

Blir du trött så finns här också ett litet hotell – EKO-rummet med en nog så ljuvlig bakgård.

Nu är jag trött för denna gång! Planerar för ytterligare ett inlägg, då med några kvällsbilder i ett betydligt mycket sämre väder.

Eskilstuna – "I skepnad av gråsvart december"

Jag kan tänka mig att vi är många därute som går omkring i en grå våt yllefilt. Tillvaron känns lite ”monokrom” så att säga.

Rådhusgatan
Människor på väg mot city
Snea hus efter ån
Den gamla staden
Lite av man kan kalla spegling
Så, egentligen vet jag inte varför jag publicerar dessa bilder. Hittar inget mål och syfte? Inte ens en historia att berätta. Men jag vet att de färgglada bilderna från de fantastiska speglingar i ån från en julaftonspromenad ska bli ett nytt inlägg och kanske ett bildspel.
Så fick det bli!

Bad Behavior has blocked 357 access attempts in the last 7 days.