Archive for » oktober, 2011 «

Fototriss 153 – Monokrom

Veckans tema, Monokrom – Läste först Monogam! Tänkte hur ska det här gå till? Sen läste jag om och då blev allt lättare. Så svartvitt fick det bli.

Väljer att publicera några bilder från Jungfrukusten i Hälsingland. Så mitt tema och min triss baserar sig på havet och vad som kan finnas i dess närhet.

En rätt gisten eka ligger uppallad vid stenarna, ser lite övergiven ut. Men någon tycks bry sig, den är ju ändå uppallad.

På promenaden nere vid bodarna, stenarna och skären i Vallvik, finns detta båthus väl bevarat. Just denna afton föll ett stillsamt, uppfriskande regn som faktiskt gynnade fotoljuset.

Vad vore havet, stranden eller kusten utan dess måsar. Just denna har hittat ett alldeles eget rum på en lykta, precis där älven Ljusnan möter/kysser  havet.

Snart färgas vårt Svenska landskap av just gråtoner, vi går in i november en väldigt monokrom månad. Men om man tittar noga så kan en och annan färgklick dyka upp. En frostnypen ros, några färgglada rönnbär eller vad som helst som ger konstraster till till de gråfärgade landskapet.

Det mest facinerande med havet är att det alltid byter färg efter himlen och förändrar sin rörelse efter vindarna och strömmarna något som vi människor aldrig kan rå över eller behärska.

Category: Fototriss  Tags:  22 Comments

Hälsingland del 3 – En del av mig själv

En vecka går fort! ”Sista natten med gänget” och nu, en sista promenad nere vid sjöbodarna. Duggregn! Äntligen!

Snart kommer hela vårt land bara att vara svart/vitt. Så ett sista fotografi som går före den stundande vintern kunde jag inte låta bli att knäppa. De vackra sjöbodarna så klart.

Alla avsked känns, korta såväl som långa även om du/jag vill gå vidare. Avsked är förknippat med kramar. Det är svårt att både kramas och fotografera, så de unga får illustrera kramen.

Tack vare att blogger, eller va det jag som stökade och bökade så fick detta bli ett x:a inlägg. Färden går vidare söderut efter kusten. Axmar bruk och brygga och så då Gävlebukten med den fantastiska halvön Bönan och Engeltofta i fokus. Vet att ”de blå stenarna” väntar på mig.

Denna länk är bara till för de invigda

http://www.youtube.com/watch?v=DoF8eRXoSC8

Hälsingland del 2 – en del av mig själv

SÖDERHAMN
Söderhamn – staden, metropolen!
Oscarsborg är ett välkänt riktmärke för staden. Ligger centralt uppe på Östra berget. Utsiktstornet uppfördes 1895 efter ritningar av Gustav Hultkvist. Från böjan var det ämnat för Söderhamns  sångkör.
Här ser man ut över staden, den jag som barn trodde var så stor, så stor. Det jag trodde var havet, är  bara lilla Söderhamnsån. Här finns än ett litet café, en scen och en minigolfbana. Att få ”åka till stan” – då var det fest. Klänning och rosett, vi små kusiner fick saft och bullar av stolta finklädda föräldrar som inte snålade.
Ljuset var så tokigt denna dag så bilderna över staden blev inte bra. Det blev få bilder överhuvudtaget. 29 grader varmt och alla äventyr började ta ut sin rätt. En liten siesta på hotellrummet var precis vad som behövdes för att orka vidare.

Många av de gamla vackra trähusen är borta – Ersatta av en gå- och affärsgata precis som i de flesta småstäder. Men lyckades lokalisera de gamla magasinen, de finns kvar och används för diverse aktiviteter. T.ex finns tullhuset kvar. Som jag skrev ibörjan så var vare sig fotografen eller ljuset till sin fördel denna dag. Många fler bilder borde ha tagits eftersom Söderhamn är känd för sina vackra parker.  http://www.soderhamn.se/omsoderhamn/soderhamnskandisar/oscarsborg.4.11e321491179eaa6008800019450.html
Om någon vill veta mer om Oscarsborg  så går det att trycka på länken.
Ytterligare en bild ska med, vad vore mina inlägg utan Mollan.
För 1300:- får två personer bo under  två nätter, inklusive frukost, på väldigt många hotell i landet. Dessa erbjudanden gäller alla som är COOP medlemmar och har ”m.m.-kort” OK några hundralappar extra för hunden. Men då blev hon mött med köttbullar i receptionen, hon hade egen vatten och matskål samt en egen hundbädd på rummet. Två bajspåsar och 2 tuggben. Det tyckte hon var service. Särskilt då hon lyckades snika till några x-a köttbullar per dag enbart pga sin ”charm”. Så här sitter lilla ”hertiginnan” och väntar på skjuts, kusinfamiljen, ”egen chaufför” som inte bara stått för guidning, mat och senare utsökt logi!
Hälsingegården – Erik-Anders
Hälsingegården Erik-Anders ligger i Asta, Söderala socken. Här finns mycket bevarat. De vackra sirliga verandornas hälsingegårdar finns mer inåt landet.
Om det var trångt vid farmor och farsfars köksbord därhemma i torparköket så fanns det destå mer utrymmer här. Gårdarna ägdes av de rika, sågverkspatroner, bönder och industripampar som man säger idag. Fantastiska väggdekoratoner, handmålat med äggtempera färger. T.om. trappan upp till kallvinden är dekorerad.
Mycket skog och torra land, så nu lockar havet, stenarna och brisen. Ett snabbt besök ute vid Skärsås, skärdgårds by. Här samlas båtägare, turister, sommarstugeägare, lunch och middagsätare. Sjökrogen heter Albertina, men inget för oss. Mollan fick inte ens sitta på uteserveringen och då kan de va.

”Pricken över i” absolut båtresan ut till Tallharet, en liten ö, ett privat paradis för kusinbarnsfamiljen. Strålande sol, ca 22 grader varmt i vattnet, aptitliga dofter från grillen. Samt en härlig samling av ungdomar, svärföräldrar, mina kusiner, Mollan och oss förståss. Njöt av såväl simturen som sällskapet och de grillade hamburgarna.

Nu krånglar och jäklas blogspot – Så avslutet får komma i Del 3 Gävlekusten.

Men har ytterligare ett kusinbarn som är väldigt kreativ, jobbar med hantverk av olika slag, samt är helt otrolig när det gäller att återanvända allt från mjölkkartonger till CD skivor och göra konst av det.
http://www.hannahsbod.blogspot.com/

Hanna  har en lika kreativ mor (min kusin) som återanvänder och letar på loppisar
http://evashusotorp.blogspot.com/

Hälsingland del 1 – En del av mig själv

Vad är det mest ”Hälsingska” man kan tänka sig – eller vad jag tänker och ser framför mig när det gäller symboler.

Linblomman, linfälten eller det torkade linet som finns att tillgå som prydnad i hemmet.

 
 Surströmming – min stora fasa! Vägrar närvara när man så att säga äter ”sura”. Hu, därför togs bilderna i konsum! Notera att de är oöppnade. Hälsningebocken en symbol som ofta sitter på husfasaderna gjorda av smidesjärn. Mina små bockar står på skänken i hallen.
Farmor och Farfar förstås och alla de nio barnen. Min far var ett av dem.
Per- Albin och Hanna var födda 1880 resp. 1887
Far min skulle ha  varit 92 år idag om han funnits kvar i livet.
I det här lilla torpet bodde hela familjen. Det fanns kvar i Stugsund ända fram till början av 1960 talet. Jag har tydliga minnen av att det fanns ett sommarrum i en uthuslänga, där bodde jag och mina föräldrar då vi hälsade på. Det som finns kvar idag är denna lilla amatörmålade tavla gjord av en för mig okänd släkting. Men den får leva kvar och dekorera min hall hemma i Stockholm.

Själv är jag född i Stockholm, bor i Stockholm och en riktig ”söderböna”. Men i somras gjorde jag resan efter som jag inte varit ”uppe” på ca 10 – 15 år.

Hälsingland är också havet – den steniga Jungfrukusten och älven, Ljusnan som har sitt utlopp nära Vallvik och min kära kusinfamilj som står mig nära.

Vallvik var/är en bruksort där man trodde på framtiden. Jättemassafabriken Rottneros f.d. NCB, ligger här och gav ortens befolkning arbete. Här byggdes de första ”radhusen” i Sverige, ritade av Torben Gryt och det första ”snabbköpet” fanns här. Skolan byggdes som en kopia av Sofiero. I dag fungerar husen som sommarbostäder till Stockholmare och Uppsalabor, skolan är såld och allt fler egnahemsvillor säljs ut till hugade stadsbor eller nordeuropéer.

Ett museum är inhyst i radhuslängan samt att konstnären och mångsysslaren, Benny Hagström som driver och vårdar muséet bor här. Han är född i Vallvik och skolkamrat med min kusin.

Några kilometer bort rinner den mäktiga Ljusnan ut i havet.

Här finns världens mest havsnära kraftstation. Ibland ligger Ljusnan torrlagt, en fara för flugfiskare och andra som befinner sig vid älvkanten före kraftstation som kan släppa på vattnet utan förvarning.
 
Färden går vidare, de små dagsturerna skiftar hela tiden mellan land och hav. Skogarna är för ”söderbönan” djupa och mystiska, där finns björn, varg, älg och lo. Hu! Massor av svamp förståss och lingon.
Vill avsluta del 1 – Hälsingland – ”En del av mig själv” med ett minne av farmor.
Farmor skickade alltid små paket med ”farmorskakor” någon liten present till mig och brev. En gång skrev hon ”Idag har jag åkt kurir över täkten”. Mamma fattade noll. Vad hade farmor Hanna gjort – självklart – hon hade åkt spark över fältet! Sparkarna är sommarparkerade  i villaträdgården i Vallvik.
Det är dags att ge sig in till metropolen – Söderhamn, kolla en Hälsingegård och en mindre sträcka till efter kusten.
Men det får komma i Del 2.
(OBS: Alla bilder kan förstoras genom att klicka på bilden)

Category: Resor  9 Comments

Bad Behavior has blocked 166 access attempts in the last 7 days.